Kärnstrukturen i en vridmomentomvandlare består av ett pumphjul, en turbin och en stator. Dess verksamhet är uppdelad i tre faser:
1. Startfas: Motorn driver pumphjulet, och ATF:n kastas mot den yttre kanten av centrifugalkraften och slår mot turbinbladen. Under denna fas är turbinhastigheten låg, statorn är stationär och vätskan strömmar omvänt, slår mot statorbladen och genererar en reaktionskraft, vilket förstärker vridmomentet (liknande hur en elektrisk fläkt blåser mot en annan fläkt).
2. Kopplingsfas: När turbinhastigheten når 85%-90% av pumphjulshastigheten (datakälla: ZF Technical Report), börjar statorn att rotera fritt med vätskeflödet, och momentomvandlaren går in i ett "kopplat tillstånd". Vid denna tidpunkt upphör vridmomentförstärkningen och transmissionseffektiviteten ökar till över 90 %.
3. Låsningsfas: Moderna momentomvandlare är utrustade med en låskoppling. När fordonshastigheten överstiger 40 km/h (den specifika hastigheten varierar beroende på fordonet), komprimerar kopplingen pumphjulet och turbinen, vilket skapar en styv anslutning och förhindrar energiförluster i samband med hydraulisk transmission.










